Öppet brev till Jordbruksverket ifrån Sveriges yrkesbiodlare

escherichia-coli-1441194

Så vill vi Stoppa Amerikansk yngelröta och lagligt utveckla våra företag

När nuvarande regelverk drivs till sin spets kan den inte följas av biodlare som räknar sina samhällen i tre och fyrsiffriga tal. Den kan heller inte följas av myndigheter, då det skulle behövas en anställd tillsynsman som dagligen följer med varje yrkesbiodlare i baksätet och fyller i tillstånd. Och även om resurserna hade funnits hade de inte gjort någon som helst nytta i de fall då yrkesbiodlare använder sig av moderna metoder, för att på egen hand kontrollera bisjukdomar än mer effektivt.

Vi kräver därför att Jordbruksverket omedelbart vänder sig till regeringen för att driva igenom ett undantag som gör det möjligt för yrkesbiodlare att bedriva sin verksamhet fullt lagligt, fram till dess att ny lagstiftning kommer på plats!

Vi har förstått att det pågår arbete kring ny lagstiftning, och att det är en process som tar tid, men under tiden är det vi som försörjer oss och erbjuder arbetstillfällen inom biodlingen som hamnar i kläm.

Det förslag vi presenterar i detta brev, bygger på moderna vetenskapliga metoder med provtagningar och labbanalyser, vilket ger ett bättre skydd mot bisjukdomen Amerikansk yngelröta (AY) och sparar pengar för både samhället och biodlare. Förslaget löser också den jäv-problematik som myndigheterna försätter sig själva i när de anlitar tillsynsmän som bedriver konkurrerande biodlingar.

Då ett nytt regelverk också bör vila på en vetenskaplig grund finns här möjligheten att placera sig i framkant och redan nu arbeta in effektiva metoder baserade på forskning och beprövad erfarenhet.

Bakgrund

För att kunna försörja sig på biodling, krävs det precis som inom annat jordbruk, allt större djurbesättningar. Det krävs hundratals samhällen per anställd biodlare för att få ekonomin att gå ihop. Dessa samhällen måste vara utspridda över stora geografiska områden, får att bina skall hitta tillräckligt med föda. Att yrkesbiodlare bedriver sin verksamhet i flera kommuner och i flera län, är inte ovanligt. Slungning av honung måste ske på en central plats för att det skall vara rationellt och kostnadseffektivt. Detta innebär att biodlingsmaterial och vaxkakor dagligen måste flyttas fram och tillbaka mellan exempelvis slunganläggning och bigårdar. Även bisamhällen måste snabbt kunna flyttas ifrån en plats till en annan, t.ex. när markägare med kort varsel måste få bisamhällen flyttade för att de står i vägen. Eller vid pollineringsuppdrag, måste kuporna snabbt kunna flyttas när det blommat över för att bina skall få tillräckligt med föda. Bisamhällen måste också kunna flyttas alla 12 månader på året, då yrkesbiodlare måste kunna sprida ut arbetet under året, för hinna med den intensiva perioden under sommarhalvåret.

Dagens regelverk förbjuder biodlare ifrån att flytta biodlingsmaterial utanför den egna församlingsgränsen utan tillstånd ifrån särskild bitillsyningsman (Bisjukdomsförordningen 1974:212, §8). Och tillståndet gäller enbart en flyttning, sedan krävs ett nytt tillstånd (SJVFS 2002:46, §13). För att en yrkesbiodlare en vanlig dag skall kunna åka runt och lägga på eller tar bort honungslådor i sina bigårdar, krävs det alltså åtskilliga nyskrivna tillstånd varje timme! Dessutom skall varje tillstånd föregås av en undersökning av bigården, skulle reglerna följas, krävs det att tillsynsmannen lägger ner lika mycket tid i bigårdarna som biodlaren själv.

Biodlare kan i och för sig bli utsedda av Jordbruksverket till att bli godkända biodlare, då räcker det med en undersökning av tillsynsman för att få ett tillstånd på 12 månader (SJVFS 2002:46, §7). Dock har Jordbruksverket valt den absurda tolkningen att just yrkesbiodlare, alltså de som främst skulle dra nytta av längre flyttningstillstånd, inte kan få dem! Enligt Jordbruksverkets handledning till bitillsyningsmän: ”Ett företag kan inte vara godkänd biodlare, det är alltid en fysisk person” (Handledning till bitillsynsmän, 2015). Dessutom skall tjänstgörande biodlare alltid göra en egen besiktning av bisamhället innan man flyttar något som varit i kontakt med bin, vilket inte är meningsfullt för de yrkesbiodlare som redan har fungerande egenkontrollprogram med provtagningar.

Systemet blir övermäktigt för både myndigheter och biodlare. Dagens omständliga och oklara regler kan förmodas resultera i en ovilja att vända sig till myndighet och därmed riskeras även mörkertal gällande sjukdom.

Systemet med bitillsynsmän innebär också flera problem för yrkesbiodlaren. Dels finns här den geografiska indelningen som gör att kontakt ska ske med flera olika tillsynsmän, när biodlingen borde behandlas som en sammanhållen enhet. Sedan finns problematiken med jäv som automatiskt uppstår då biodlare som idkar försäljningsverksamhet utses till tillsynsmän, då myndighetsutövning sker över konkurrenter. Ytterligare en aspekt är den märkliga situation som uppstår då hobbyutövare av biodling ska utföra tillsyn över en professionell yrkeskår.

Dessa problem är inte nya, utan har påtalats under många års tid. Men det har tyvärr visat sig vara omöjligt för Länsstyrelsen och Jordbruksverket att åstadkomma några positiva förändringar inom ramen för dagens system. Därför föreslår vi ett helt nytt tillvägagångsätt, som ger bättre skydd mot AY, löser jäv-problematik och dessutom sparar tid och pengar för både biodlare och skattebetalare.

Undantag

Vi vill att Jordbruksverket omedelbart uppvaktar regeringen för att få till ett tillfälligt undantag ifrån §8 i Bisjukdomsförordningen. Undantaget skall gälla tills ny lagstiftning är på plats, och bör vara formulerat någonting i stil med detta:

  • §8* Biodlingsföretag som sysselsätter minst en heltidstjänst är undantagna ifrån §8 i bisjukdomsförordningen, och är tillåtna att flytta bimaterial och bisamhällen fritt utan särskilt tillstånd, oavsett om området är förklarat smittat eller misstänkt för smitta av AY. i) Jordbruksverket upprättar en lista över företag och biodlare som är undantagna ifrån §8. ii) Undantaget gäller ej övriga bisjukdomar och iii) undantaget gäller ej då kliniska symptom av AY påträffas. iv) Undantaget gäller under förutsättning att biodlaren har ett dokumenterat egenkontrollprogram för att kontrollera höga spornivåer av AY. Egenkontrollprogrammet skall uppfylla följande krav:
  1. Det skall finnas en dokumenterad provtagningsplan för att upptäcka höga spornivåer av AY.
  2. Det skall finnas dokumenterade rutiner för hur höga spornivåer ska åtgärdas.
  3. Egenkontrollprogram, provtagningsplan och provtagningsresultat skall första året, och sedan vart tredje år skickas till Jordbruksverket för kännedom.

 

Strategi för att stoppa Amerikansk yngelröta

Varroakvalstret och påföljande virusinfektioner utgör ett stort problem för biodlingen idag, där biodlaren måste ha en behandlingsstrategi för att hålla kvalstertrycket under kontroll. För biodlarkåren är det numera en självklar del av verksamheten att behandla kvalsterangrepp och det finns ett flertal strategier för behandling. AY ger inte omedelbara sjukdomssymptom som varroan men sprider sig i tysthet och är svår att bli av med. Ändå har få biodlare hittills arbetat förebyggande i någon större utsträckning.

Sjukdomen orsakas av en bakterie som bildar motståndskraftiga sporer. Dessa överlever länge i miljön och orsakar sporadiskt allvarliga sjukdomssymptom. De senaste tio åren har ca 150 sjukdomsfall per år påträffats på skilda platser i landet. Vid klinisk sjukdom förintas samhället och materialet bränns eller saneras för att förhindra spridning. Vid sjukdom skall även samhällen inom tre km undersökas (SJVFS 2002:46 §39). Forskning visar dock på att smitta mellan samhällen främst sker på kortare avstånd och via smittat material (Lindström et al. 2008), vilket innebär att den viktigaste smittvägen för tambin är biodlaren.

Den metod som idag används av bitillsynen för kontroll av AY är i första hand okulär besiktning av samhällen vilket är arbetskrävande och endast kliniska symptom kan upptäckas. Bakteriens sporer sprids oftast utan att orsaka klinisk sjukdom (Fries et al. 2006). Detta innebär att smittan är svår att bli av med när den väl kommit in i ett område eller en biodling och där kontaminering av sporer förekommer kan man också förvänta sig att AY förekommer på subklinisk nivå. Den kontroll av AY som tillämpas idag håller nere smittrycket men förhindrar inte spridning av sjukdomen eftersom subkliniskt infekterade samhällen inte upptäcks. Provtagning av bin för odling av bakterien har visat sig vara en effektiv metod för att förutse risk för klinisk sjukdom (Forsgren & Laugen, 2013). Försök har också visat att nivån av sporer minskas drastiskt genom konstgjord svärmning, en omsättning av bina på rent material (Lindström, 2006).

Eva Forsgren vid SLU har utifrån detta arbetat fram en strategi för att minska smittspridning och sjukdomsförekomst, som är väl lämpad för större biodlingar (Forsgren, 2014). Metoden bygger på provtagning av bin för att påvisa sporer och om aktuellt åtgärda samhällen med hög förekomst genom omsättning och karantän.

De resurser som myndigheterna idag satsar på ineffektiva undersökningar kan i stället omfördelas till subventioner av kostnaderna för analyser av biprover. Detta skulle ge en win-win situation där yngelrötan marginaliseras och både samhället och biodlare sparar enorma pengar. Kostnaden för bitillsynen uppgår enligt våra grova beräkningar till mellan 7 och 11 miljoner kr per år (när overheadkostnader och tjänstemän på alla nivåer i systemet tas med). Vilket innebär att kostnaden för varje förintat samhälle med kliniska symptom kan uppskattas till cirka 60 000kr. Trots att dessa enorma resurser läggs ner år efter år, har yngelrötan inte minskat! Vi föreslår nedan en metod som drastiskt skulle kunna minska antalet sjuka samhällen.

För de biodlare som vill medverka till en effektiv bekämpning av AY rekommenderar vi följande strategi:

  • 1) SAMLINGSPROV

Ta samlingsprov på bin från bigårdarna på hösten och skicka till lämpligt labb.

Hösten är en bra tidpunkt för detta, då sporhalten är mer koncentrerad och det finns mer tid för biodlare och labb.

  • 2) KARANTÄN

Antingen A: Sätt bigårdar med höga sportal i karantän.

Eller B: Ta så många bin i provet att de räcker till ett andra prov. Genom att köra prov från smittade bigårdar individuellt kan man pricka in exakt vilka samhällen som är smittade.

Dessa sätts i en karantänsbigård. Material från karantänsbigårdar får inte blandas med annat.

  • 3) SKAKA

Samhällen i karantän skakas följande vår ner på mellanväggar i rena kupor.

Det gamla vaxet smälts ner eller bränns. Bikupor m.m. rengörs eller bränns.

  • 4) ZONINDELNING

Som en extra säkerhetsåtgärd mot smittspridning kan man dela in sin biodling i zoner och så långt det är möjligt hålla allt material inom zonen.

 

Följs detta behandlingsschema räddas samhällen innan kliniska symptom uppstår, och spornivåer minskas. Ju fler biodlare som ansluter sig till denna strategi, desto snabbare kan vi stoppa yngelrötan.

Alla biodlare som vill delta i kampen mot yngelröta kan gå in på www.utrotayngelrota.nu för att få mer information om hur sjukdomen bäst bekämpas, samt skriva under ett gemensamt upprop mot yngelröta.

Underskrifter

Följande biodlingsföretag skriver under på det öppna brevet:

Uplandshonung (Göran Sundström)

Höglandets Honung AB (Lars-Göran Sjöstedt)

Wizpings Biodling AB (Anders Wizping)

Hejde Honungshus (Per Wallstedt)

Vin & Bin Näs (Simon Höjeberg)

Martin Nehmann

Staffan Odenhall

Igelstads Bigård (Robert Amann)

Gotlandshonung (Lars Hedlund)

MittBi (Lars Höglund)

Nydala Bigård (Gunilla Kinley Silfverberg)

Agreb AB (Carl Georg Lie)

Rosendals Biprodukter AB (Per Fyhrlund)

Lovö Honung AB (Kjell Andersson)

Olle Enlund

Wilhelm Ydrestål

HW: Bigårdar (Östen Härdell & Kristina Siljeholm)

Lantzbiodling (Håkan Lantz)

Sörmlandshonung (Torbjörn Ekblom)

Håkan Biodlare (Håkan Nilsson)

Lindåsens Bisyssla (Björn Herbst)

Tubbarpshonung (Albert Eckerbom)

Lustgårdens Biodling (Christer Ledel)

Vångahonung (Mats Karlsson)

Beady AB (Björn Flood)

Lyckå Bigårdar (Richard Johansson)

NaRe Development Consulting AB / Hagby Honung (Aldo De Kartzow)

Lennart Fröjd

Biodlarna Schneider HB (Peter Vingesköld)

Skicka ett brev med företagsnamn till upprop(snabel-A)utrotayngelrota.nu , så publicerar vi ditt namn ovan.

Referenser

Forsgren E, Laugen AT (2013) A comparison of methods to detect American foulbrood disease in honey bee colonies. Apidologie 45:10–20.

Forsgren E. (2014) Redovisning av resultat från medel sökta hos jordbruksverket från det nationella programmet 2014 för att förbättra villkoren för produktion och saluföring av honung; Provtagnings- och saneringsstrategi för amerikansk yngelröta.

Fries I, Lindström A, Korpela S. (2006) Vertical transmission of American foulbrood (Paenibacillus larvae) in honey bees (Apis mellifera). Veterinary Microbiology 114: 269–274

Lindström A. (2006) Distribution and Transmission of American Foulbrood in Honey Bees. Doctoral thesis, Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala.

Lindström A, Korpela S, Fries I. (2008) Horizontal transmission of Paenibacillus larvae spores between honey bee (Apis mellifera) colonies through robbing. Apidologie 39: 515–522